Jord

Fakta om jord vid odling. Av Oskar Strandberg – senast uppdaterad 6 april 2025Planteringsjord ytskikt

Vid odling behövs jord som är näringsrik. Generellt är det bra att blanda jord som eventuellt finns på plats eller näraliggande med köpt planteringsjord. Ny jord är inte nödvändig om kvaliteten på jorden är tillräckligt bra (kravet på jorden beror också på vad som ska växa upp ur den). Maskar i jorden är ett gott tecken. De berikar jorden genom att äta organismer och producerar gödsel samt syror som löser upp stenar. Deras rörelser bildar gångar som luckrar upp jorden och liksom insekter i jorden drar maskarna ner organiskt material under jorden, vilket påskyndar förmultningen av dessa.

Det kan dock vara en stor fördel med att tillsätta gödsel eller något som ökar jordens innehåll av mineraler som kväve. Att blanda in gödsel i jorden ger mer växtkraft. Det gäller dock att inte överdriva mängden gödsel. En allmän riktlinje är förhållanden en femtedel gödsel i relation mängden jord, men det är bra att ta del av instruktioner om sådant medföljer med fröpåsar och dylikt i samband med sådd eller plantering.

Ett viktigt grundämne för grönsaksodling som det ibland finns för lite av i jorden är bor. Låga nivåer kan märkas i dålig tillväxt samt håligheter i vissa rotfrukter. Bor kan tillsättas genom gödselmedel, men finns bland annat också i tång.

Undvik helst att enbart använda köpejord (dvs. trädgårdsjord från en blomsterhandel) då denna brukar torka ut efter ett tag och sedan inte ta emot vatten väl. Efter några veckor börjar dessutom näringen i köpt planteringsjord ta slut och då kan det behövas det fyllas på med gödsel eller annan form av näringstillväxt.

När det gäller grönsaker odlas dessa helst i en blandning av mullrik jord, planteringsjord och gödsel. Dessa kan blandas med redskap som grävgrep. Efter några odlingssäsonger har troligtvis mycket av näringen försvunnit ur jord. Därför tillämpas ofta växelbruk, vilket innebär att växter som är olika näringskrävande odlas växelvis. Att låta jorden ligga i träda eller välja gröngödsling (växter som berikar jorden och ökar dess näringshalt) under ett år är en annan metod. Det kan därför ibland vara bättre att omskola odlingar på ny jordmark emellanåt än göda den gamla.

Olika jordtyper

Några olika slags jordtyper som ofta nämns i samband med odlande är bra att känna till. Tänk på att många jordar ofta är en blandning mellan ler-, sand- och siltjord.

Lerjord

Lerjord är den mest näringsrika jordtypen och den är bra på att behålla fukt. Samtidigt kan den lätt bli kompakt och få en hård skårpa, vilket innebär vissa växter kan ha svårt sprida sina rötter genom jorden. Därför ska du undvika att gå på den och särskilt när den är blöt.

En del växter trivs mycket bra i lerjord medan andra trivs sämre och föredrar sandjord. Torra säsonger kan ge goda skördar medan mycket regn kan vara negativt i odlingar med denna jordtyp.

Sandjord

Sandjord är lätt och porös. Den värms snabbt upp och torkar snabbare ut än lerjord. Vattnet rinner snabbt igenom och därför är denna jordtyp sämre på att lagra näring. Den behöver därför vattnas oftare än lerjord.

Sandjord känns igen på sin smulighet och kan skiljas från lerjord genom att det inte brukar gå att knåda jorddelarna. Ofta finns merparten av sanden en bit ner om man gräver i dessa slags jordar. Vid regniga säsonger ger ofta denna jordtyp bättre skörd än lerjord.

När det nämns att jorden helst ska vara väldränerad stämmer detta bättre in på sandjord än lerjord.

Humus

Humus (i form av nedbrutet organiskt material såsom bakterier och svampar) gör bland annat jorden bättre på att ta upp vatten och tåligare mot angrepp och sjukdomar. Mängden humus i jorden ökas genom tillförsel av organiskt material som vissna löv medan konstgödsel minskar humus.

Humus kan sammanfattas som levande jord, där organiskt material återförts och blivit en del av jorden. En levande jord består både av osynliga organismer som bakterier och nematoder (mikroskopiska maskar) samt synliga organismer som daggmaskar och jordlöpare.

Genomsläpplig jord

Genomsläpplig jord kännetecknas av jord med förmultnade växter som släpper igenom vatten.

Väldränerad jord

Vad väldränerad jord är har redan berörts – den karaktäriseras av sandjord snarare än lerjord. Men det finns fler egenskaper som utmärker en väldränerad jord. Till exempel består den även av material som torv, bark, kvistar och sten. Det handlar på det stora hela om att jordens sammansättning ska vara sådan att vatten kan rinna igenom utan problem, vilket är viktig för att vattnet ska ta sig ner till djupt belägna rötter.

Relevant läsning: Odlingsjordens hälsa, bördighet och kolinlagring (Svensktradgard.se)

Näringstillskott

Jord i planteringar behöver då och då ny näring för att inte utarmas. Det finns diverse produkter som kan köpas, men det kan räcka mycket väl med att organiska material som gräsklipp, löv och tång läggs på jorden vilka bryts ned och ger näring åt jorden.

Om gräsklipp och löv läggs på planteringar bör det ske först då sådden spirat och placeras främst mellan plantorna. Se mer nedan om marktäckning.

Planteringsjord

Planteringsjord, eller så kallad köpejord, som köps via exempelvis en blomsterhandel, är inte likvärdig med "riktigt" jord. I tidskriften Odlaren kallas planteringsjord för "substrat". Det handlar om främst torv till vilket det tillsätts kompostjord, sand, lera och gödselmedel (konstgödsel eller alternativ som hönsgödsel om jorden är KRAV-märkt). Pyralider nämns som allt vanligare även i köpt jord som är organisk.1 Pyralider är kemiskt ogräsmedel som kan skada vissa grödor, särskilt potatis, tomat och baljväxter.2

Täckodling

Marktäckning skyddar mot ogräs och minskar vattningsbehovet, men också kan vara nackdel då det efter mycket regn tar lång tid för jorden att torka upp eftersom jorden inte lika exponerad av sol och vind. En grundprincip inom växtodling är dock att jorden inte ska ligga öppen, vilket den aldrig gör i naturen. Det betyder så klart inte att nyplanterad sådd ska täckas, men så fort grodden har visat sig kan de vara en god idé att börja täcka över mellanrummen.

Gräsklipp och löv är vanliga (både grönt och gult), men även kottar, träflis, halm, kartong och till och med tidningar kan användas i täckodlingen. När ett lager av till exempel gräs täcker jorden minskar som sagt behovet av att vattna då avdunstningen av vatten sker långsammare. Marktäckningen skapar också en bättre jord. Gräsklipp ger till exempel mycket kväve. Tänk dock på att färskt gräs bryts ned relativt snabbt och stora mängder kan tillföra mer kväve än vad som är idealiskt, särskilt i odlingar med växter som inte är näringskrävande såsom rotgrönsaker. Därför kan det vara en bra idé att kombinera gräsklipp med nedfallna löv eller gult gräs för att balansera kvoten kväve och kol som tillförs till jorden (brunt material ger mer kol än kväve).3

Under blöta somrar rekommenderas ibland mindre täckning. Dels då avdunstningen inte är en viktig faktor, dels då sniglarna kan bli många då de kan trivas under marktäckningen.

Att täcka jorden bör absolut göras då säsongen är över. Ibland kanske det sker naturligt genom att träd släpper ned sina löv på jorden. Men om jorden inte täcks naturligt är det en god idé att till exempel lägga ett tjockt lager gräs som täcker jorden och eventuellt några grenar överst som hindrar att täckningen dras iväg med vinden. En del av detta kommer förmultna och förbättra jordens kvalitet innan det är dags för nästa odlingssäsong. Det kan dock vara bra att ta bort täckningen på våren någon vecka eller två innan vårsådden så att jorden får chansen att torka upp av vårsolen.4

Relevant läsning: Vatten att känna till om vattning.

Referenser

  1. Odlaren (nr 4 2021), "Kompost och jordfabrik" av Karin Jansson.
  2. Kemi.se, "Pyralider", hämtad 2025–03–22 från https://www.kemi.se/lagar-och-regler/lagstiftningar-inom-kemikalieomradet/bekampningsmedel/vaxtskyddsmedel/aktuellt-om-vaxtskyddsmedel/verksamma-amnen-i-fokus/pyralider
  3. Odlaren (nr 2 2022), "Täckodling" av Karin Jansson.
  4. Ibid.

Källor