Fetma

Vårt energiintag styrs både av hunger och aptit. Det förra är ett basalt behov att stilla energibehovet medan det senare är ett sug efter att äta beroende av andra orsaker.

Postprandial mättnad innebär mättnaden efter en måltid.
Batriatrisk kirurgi innebär att magsäckens volym och tarmens absorberande yta minskas.

Styrkan i samband: mat, fysisk aktivitet och andra faktorer

Den länge rådande uppfattningen var att fetma hörde ihop med livsstil, alltså vad vi äter och hur mycket vi rör på oss. Dessa faktorer förblir väsentliga, men på senare år har studier visat på att det finns många fler samband med fetma och det har gjort orsakssammanhangen mer komplex.

Sambandet med hormoner

Vi har aptithormoner som reglerar hunger inklusive sötsug. Ett hormon som stimulerar hunger är ghrelin, vilket enligt en hypotes dämpas av kost med låg kolhydrathalt. Ironiskt nog har det visat sig att ghrelin ökar vid såväl bantning som fasta, vilket är en av biologisk anledning till svårigheterna med bantning som metod för viktminskning. En metod för att motverka hormonets negativa effekt hos dem som eftersträvar viktminskning är ghrelin-antagonister, det vill säga läkemedel vars funktion är att hämma hormonets effekter. (När detta skrivs pågår forskning på området och det är ännu inge vedertagen metod.)¹

Leptin å andra sidan är ett hormon som dämpar hungern och sötsuget, fast det är inte alltför ovanligt med leptinresistens hos överviktiga, vilket gör att hormonets effekter uteblir.

Sambandet med tarmfloran

Senare tids forskning ring fetma har särskilt intresserat sig för olika ämnen i våra tarmar, mikroberna, och hur dessa påverkar sådant som matsmältning och aptitkänslor. Det är svårt att peka på särskilda sorters mikrober som skulle ha huvudsvaret för viktökning, men några har pekats ut som potentiellt negativa i avseendet. En sådan bakterietyp är enterobacter som funnits i stora mängder hos en del personer med fetma. Den bakterietyp dödar andra bakterier och i förlängningen kan det medföra skenande hungerkänslor (utöver fetma medför den ökande mängden toxiner till negativa hälsoaspekter). När kost lagts om, särskilt genom att införa flera livsmedel som bidrar till ökad mångfald i bakteriefloran, har det i vissa studerade fall skett drastiska viktminskningar.

Går det att komma åt det som utlöser hungerkänslor och påverka detta – vilket ofta sker genom att floran av mikrober i tarmen förändras – kan en viktminskning ofta följa.

Behandlingsmetoder bortom dieter: kirurgi och läkemedel

När det inte går att uppå viktminskning genom omläggningar i kosten finns operationer och läkemedel som två ytterligare alternativ.

Kirurgi mot fetma

Upplevelsen av mättnad styrs av signalen mellan tarm och hjärna. En form av batriatrisk kirurgi är att minska magsäckens volym och tarmens absorberande yta. Metoden ansen effektiv och studier viktminskning sker med cirka 30 %.²

Läkemedel mot fetma

Speciella mättnadshormoner spelar en central roll för mättnadskänsla och mättnadsignalering. En av de viktigaste är glukagonlik peptid 1 (GLP-1) och en form av läkemedel är GLP-1-receptorantagonister som påverkar med hämmande effekt på ventrikeltömningen (dvs. födans väg från magsäcken till tolvfingertarmen).

Läkemedelsbehandling är inte lika effektiv som kirurgi, men är ett betydligt mindre omfattande metod för patient med relativt milda biverkningar i genomsnittsfallet och för vården mindre kostsam bland annat. Resultat av dessa inkretinomimetiska läkemedel har i studier visat på viktminskning över ett år på 9–14 procent beroende på typen av läkemedel.³